Ökad hårväxt kallas på medicinspråk hirsutism. Med hirsutism menar vi ökad kroppsbehåring av manlig typ (dvs skäggstrån) på ställen där kvinnor normalt inte ska ha hårväxt. De vanligaste ställen där kvinnor inte ska ha hår, men där vissa trots allt har skäggstrån är på överläpp, haka, kinder, hals, mellan brösten, mellan naveln och könsbehåringen (på norrländska säger vi ”raggarsträng”), i ryggslutet, samt på överarmar och lår. Hårväxt på underarmar och underben bedöms inte i sammanhanget. Enstaka hårstrån runt bröstvårtorna är helt normalt. Vi får också fler skäggstrån ju äldre vi blir, åtminstone upp till cirka 30-års ålder.

Vissa kvinnor med ökad hårväxt kan också ha akne och mörkfärgade hudpartier, och i extrema fall ses också håravfall av manlig typ på hjässan. Förekomst och grad av hirsutism varierar beroende på var man kommer ifrån. Det är rätt så ovanligt i Kina och Japan (2%), hyfsat vanligt i Nordeuropa (4-5%), och rätt så vanligt i Sydeuropa och mellanöstern (8 - 10 %).   

Sjukvårdspolitikerna tycker att hirsutism är ett kosmetiskt problem och i de flesta landsting i Sverige får man själv bekosta eventuell laser- eller epileringsbehandling. Jag håller inte med dom; ökad hårväxt är förknippat med nedsatt livskvalitet och kan innebära ett stort socialt lidande med stor risk för åtföljande depression och social fobi. För unga kvinnor kan detta innebära att man inte vågar delta i skolgymnastiken, aldrig skulle visa sig på en badstrand i bikini eller kunna gå på badhus och att man året om går klädd i långärmade tröjor och byxor.