Varför finns PMDS?

En av de återkommande frågorna jag får från journalister är om det finns någon anledning till att vissa kvinnor får PMDS. Kan det vara bra av någon anledning? Kan det vara en skyddseffekt?

Och mitt svar är, som så ofta, att jag inte vet. Men jag tror att det kan vara en artefakt, dvs något som inte alls fyller någon funktion eller som till och med inte ens var tänkt att bli ett problem.

 

Anledningen till min slutsats är att det är först under 1900-talet som kvinnor får tillräckligt bra hälsa, tillräckligt god kunskap, och även möjlighet att kunna menstruera. Dessförinnan hade vi inte så många menstruationer under vårt liv som vi har idag.

 

Idag får vi (i genomsnitt) vår första menstruation vid 13 års ålder och den sista menstruationen inträffar som regel vid 52 års ålder. Med avdrag för två graviditeter och tillhörande amningsperiod kommer vi att menstruera i cirka 36 år, dvs drygt 400 menstruationer.

För 200 år sedan var hälsoläget ett annat. Svält, undernäring, och ensidig kost försenar puberteten och tidigarelägger klimakteriet. Åldern för första menstruation var omkring 16 år och dessutom kom kvinnorna i klimakteriet redan i 40-års ålder. Däremellan var vi huvudsakligen gravida, eller så ammade vi. Enligt beräkningar som finns gjorda tänker man sig att kvinnorna förr i tiden hade 16- 17 menstruationer totalt under deras fertila tid.

 

PMDS har sannolikt ingen funktion. Det var helt enkelt inte meningen att vi skulle menstruera så ofta.  

_______________


PMDS behandling V

 

Det finns också andra sätt att hämma ägglossning.

 

Engelska gynekologer är särskilt förtjusta i att behandla PMDS med höga doser östrogen. Tyvärr har de engelska gynekologerna inte gjort särskilt många studier på detta, vilket gör att det är svårt att bedöma hur bra den behandlingen i så fall skulle vara. De doser som de engelska gynekologerna har testat vetenskapligt är plåsterbehandling med 100 - 200 mikrogram estradiol, vilket kan jämföras med de östrogendoser som svenska gynekologer oftast använder om 25 – 50 mikrogram. Problemet med så höga östrogendoser är förstås att de teoretiskt ökar risken för blodpropp och livmodercancer. Det första problemet kan man inte göra något åt (annat än att avstå behandling) men livmodercancern kan man förebygga genom att regelbundet tillföra syntetiskt progesteron. Och när man ger syntetiskt progesteron i tillägg återfår kvinnorna förstås sina PMDS besvär. Av förståeliga skäl har behandlingen aldrig blivit särskilt populär bland svenska gynekologer.

 

Parentetiskt kan nämnas att engelska gynekologer ibland också opererar bort äggstockarna på kvinnor med PMDS. Det gör inte svenska gynekologer.

 

Vi testar just nu ett progesteronhämmande läkemedel för behandling av PMDS. Läkemedlet vi testar används normalt som behandling vid myom eller endometrios och hämmar också ägglossning. Anledningen att vi tror att det kan fungera är dels förstås för att det hämmar ägglossningen, men också för att kvinnor som fått det utskrivet för sina myom har rapporterat att deras PMS besvär minskat. Det här är också ett läkemedel som inte alls har de besvärliga biverkningar som andra ägglossningshämmande behandlingar har.

 

Om ni bor i närheten av Umeå, Uppsala eller Stockholm och är intresserade av att vara med i studien så kan ni kontakta någon av våra forskningssköterskor: sigrid.nyberg@umu.se (Umeå), lena.moby@kbh.uu.se (Uppsala), kvinnohalsan.kk@karolinska.se (Karolinska), eller annelies.kkds@gmail.com och helen.fagraeus@sll.se (Danderyd). Studien kommer förmodligen att pågå fram till december 2018 innan vi har fått in tillräckligt antal patienter. 

_______________


PMDS behandling IV

 

Det andra sättet att hämma ägglossning som testats vid PMDS är hormonsprutor.  De här sprutorna innehåller ett hormon som kallas GnRH (gonadotropin releasing hormone), och används idag framförallt hos män med prostatacancer för att hämma testosteronproduktionen. Tidigare var det också en inte helt ovanlig behandling för endometrios.

 

Det finns faktiskt ett hyfsat bra vetenskapligt underlag för dessa hormonsprutor, eftersom man har gjort flera placebo-kontrollerade studier. Och även om hormonsprutorna aldrig har jämförts direkt med de serotonerga läkemedlen så skulle jag säga att effekten är mycket god. Men, hormonsprutorna fungerar bara på kvinnor som är helt symtomfria under de två veckor som de inte har PMDS. Dom fungerar inte alls bra på kvinnor som inte blir helt friska när mensen startar.

 

Hormonsprutorna har också en hel del biverkningar som inte är särskilt trevliga. I princip leder behandlingen till att man kommer i ett medicinskt klimakterium, eftersom all hormonproduktion upphör. Det i sin tur leder till att man kan få klimakteriebesvär som svettningar och vallningar. Behandlingseffekten sitter också i 3-6 månader efter att man tagit sin spruta, vilket gör att de inte passar så bra för kvinnor som planerar att skaffa barn inom en rimlig framtid.

 

Trots detta förskriver jag dessa sprutor vid enstaka tillfällen, när inget annat fungerar. Och jag har patienter som tycker att behandlingen är jättebra. 

_______________

RSS 2.0