Det finns förstås en mängd hormonrubbningar och hormonsjukdomar som man kan drabbas av, så när ni läser detta stycket måste ni förstå att jag bara arbetar med gynekologiska hormonrubbningar. Det jag skriver om handlar alltså bara om de tillfällen då man bör söka sin gynekolog för att utreda att man inte har en gynekologisk hormonrubbning.

Som jag skrev i det förra inlägget så bör man göra en hormonell utredning om mensen har uteblivit i 6 månader (och man inte är gravid eller använder ett hormonellt preventivmedel som kan vara orsak till detta), eller om man haft glesa och oregelbundna menstruationer i åtminstone ett år.

Jag tycker också att man bör göra en hormonell utredning om man har besvär med ökad hårväxt av manlig typ, eller om det rinner mjölk ur brösten i perioder där man inte nyligen varit gravid eller ammat.

Däremot behöver man inte kontrollera hormonprover om man har PMDS. Kvinnor med PMDS har precis lika mycket hormon som alla andra kvinnor. Det betyder att även om PMDS beror på kvinnans könshormoner, så är det formellt sett ingen hormonrubbning.

Man kan inte heller kontrollera med hormonprover om man är på väg in i klimakteriet. Detta kanske kommer att ändras i en framtid.

Man behöver inte heller oroa sig över att könshormonerna är ”i obalans” så länge man har regelbunden menstruation. Jag återkommer längre fram till begreppet ”hormonell obalans” som jag älskar att hata.