Människan är så beskaffad att hon helst föder ett barn i taget. Och under menstruationscykelns andra vecka har vi 10 hypotetiska äggblåsor som alla växer för fullt med hjälp av hormonet FSH. På något sätt måste kroppen välja ut en av dessa 10 äggblåsor, och se till att övriga nio återbildas. Detta är en funktion som förstås inte finns hos kaniner, hundar eller andra djur som föder fler avkommor på samma gång.

Det är nu det visar sig att den äggblåsa som tidigast och bäst kom igång med östrogenproduktionen och därför också lyckades bilda flest FSH-receptorer har en fördel. För efter de första 7 dagarna i menscykeln, vi är nu på menscykelns åttonde dag, så avtar plötsligt FSH stimuleringen från hypofysen. Och det är nu som kampen om det lilla FSH som finns kvar i cirkulationen börjar. Den äggblåsa som lyckades bäst med att bilda FSH-receptorer kan helt enkelt suga upp det lilla FSH som finns, och använda det för sin fortsatta tillväxt, medan övriga äggblåsor så sakteliga svälter och går under utan rätt stimulering. Vi har nu fått det som kallas för en ledande äggblåsa. Den ledande äggblåsan fortsätter att växa och producera östrogen, och nu under menstruationscykelns andra vecka stiger östrogennivåerna snabbt.

Parentetiskt kan nämnas att vi helt struntar i selektionen av den ledande äggblåsan vid provrörsbefruktning, där syftet istället är att låta ett lämpligt antal äggblåsor få växa fritt, så att man kan plocka flera ägg när det blir dags. Hormonbehandlingen som en kvinna genomgår inför äggplockningen under en behandlingscykel består av just FSH sprutor (tillsammans med lite andra hormoner som också används för att exakt tidsbestämma det som sker under behandlingen).