Omkring dag 12 i menscykeln är äggblåsan tillräckligt stor, och mogen för ägglossning, och det bevisar den genom att den kan producera tillräckligt höga östrogennivåer under en viss tid. Eller annorlunda uttryckt, när den ledande äggblåsan har lyckats se till att östrogennivåerna i blodet ligger över 730 pmol/l i mer än 50 timmar, så är det helt enkelt äggblåsans signal till hjärnan att den redo för ägglossning. För det är precis den här östrogentoppen innan ägglossning som triggar igång frisättningen av det andra hypofyshormonet som är så viktigt för menscykeln, nämligen det luteiniserande hormonet LH. Det luteiniserande hormonet har förstås fått sitt namn från gulkroppen (corpus luteum), och LH skulle på svenska heta det gulkroppsstimulerande, eller gulkroppsbildande hormonet.

Nu ska ägget inte bara genomgå de sista mognadsstegen inför ägglossningen, och äggblåsan brista (dvs. själva ägglossningen), dessutom ska också den ledande äggblåsan ombildas till en gulkropp.

Ungefär 24 – 36 timmar efter att den ledande äggblåsan har signalerat, via de höga östrogennivåerna, till hjärnan att den är redo för ägglossning så svarar hjärnan med att frisätta massiva mängder LH. Detta kallas för LH-toppen, och det är det hormonet man mäter i urinen om man köper och använder de ägglossningsstickor som finns på apoteket. Tolv timmar efter LH toppen, vi är nu på dag 14 i den standardiserade 28-dagars cykeln, äger ägglossningen rum. Av någon anledning är det vanligast att den inträffar nattetid.

LH toppen behövs således för att se till att ägget genomgår de sista mognadsstegen så att det är redo för en eventuell befruktning. LH toppen triggar också igång de rätt så komplexa skeenden som faktiskt leder till att äggblåsan brister. Detta sker genom en kedja av lokala förändringar som inbegriper diverse inflammatoriska och andra faktorer, som tillsammans gör att äggblåsans vägg löds upp och går sönder. Och LH hjälper till att omvandla den ledande äggblåsan till en gulkropp.