Jag tror inte att vårt val av partner påverkas av menscykeln

Är du tillsammans med ägglossningshannen eller den snälla, trygga man som du träffade när du hade mens? Jag tror inte att vårt val av partner påverkas av menscykeln, men det finns många forskare som tror det. Forskningen kring val av partner i relation till menscykeln har dock alltmer kommit att kritiseras.

 

Än en gång började allt med en vetenskaplig artikel som fick stort massmedialt genomslag. Denna gång var det en artikel i Nature skriven av Penton-Voak och medarbetare. Artikeln publicerades 1999 och har fått närmare hundratalet uppföljare. Vad Penton-Voak visade var att kvinnor föredrog män med ”mer manligt” utseende om de undersöktes strax innan ägglossning. Kvinnor som undersöktes vid andra tidpunkter i menscykeln föredrog män med ”mindre manligt” utseende. Denna studie följdes av åtskilliga undersökningar som pekade på att kvinnor vid ägglossning hellre valde män med maskulin kropp, maskulint sätt att gå, och män med höga testosteronnivåer (sistnämnda kan synas otroligt, men forskarna tog foton på män och mätte samtidigt deras testosteronnivåer). Den kanske tokigaste studien i detta flöde var forskningsteamet som skickade ut en snygging i Central Park i New York, med uppdrag att byta telefonnummer med så många kvinnor som möjligt. Så snart snyggingen hade lyckats, eller misslyckats, dök forskningsteamet upp och frågade kvinnan när hon senast haft sin mens. Och inte överraskande kunde forskarna visa att snyggingen hade lyckats oftare med uppdraget att få hennes telefonnummer när kvinnan han pratat med snart skulle ha ägglossning. Dessa forskningsstudier finns beskrivna i raggningsböckerför män som The Game av Neill Strauss, och den svenska uppföljaren Alla får ligga av Henrik Fexeus. Böckernas slutsatser är att det inte är mannens fel att han blir nobbad, det är bara kvinnan som är i fel menscykelfas.

 

Ur alla dessa studier skapades en teori som fritt översatt på svenska skulle heta ”kvinnans promiskuitet i syfte att optimera avkommans förutsättningar” vilket ungefär betyder att kvinnan skaffar barn med en typ av man som skulle ha ett utseende (och gener) som skulle vara så bra som möjligt för avkomman, men låter barnen uppfostras och försörjas av någon annan.  Som ni förstår är jag mycket skeptisk till den här forskningen, som känns förenklad, förklenande, unken och ärligt talat bäst platsar som ett stenåldersresonemang.

 

Jag är heller inte den ende som är kritisk; hösten 2015 publicerades en större kritisk artikel där man påpekade att de flesta forskarna hade dålig kontroll på om kvinnorna verkligen var i ägglossningsfas när dom undersöktes, att ”ägglossningsfas” blev ett väldigt vitt begrepp i de olika studierna och även innefattade dagar då kvinnan omöjligen skulle kunna bli gravid. Man påpekar också att studier med bättre kontroll på dessa faktorer inte kunnat upprepa de tidiga resultaten, och att senare tids studier allt oftare inte kan upprepa resultaten. Jag tror att detta forskningsfält kommer att falla ihop som ett korthus. 

_______________



RSS 2.0