Man var redan tidigt inne på att PMDS har en koppling till äggstockarnas funktion, och de två hormoner, östrogen och progesteron, som produceras där. Progesteron blev tidigt huvudmisstänkt, eftersom kvinnornas symtom sammanföll med den tidpunkt i menstruationscykeln då man har progesteron i omlopp.

Min gamle mentor vid Umeå universitet, professor Torbjörn Bäckström, gjorde ett antal mycket viktiga studier på 80-talet för att bevisa att progesteron är inblandat. Den första upptäckten han gjorde var att han noterade att kvinnan måste ha en ägglossning för att hon ska få symtom. Ägglossning i sin tur är en förutsättning för att äggstocken ska producera progesteron. Ingen ägglossning = inget progesteron. Ett stort antal kvinnor med PMDS följdes under några månaders tid; de fick föra dagbok över sina symtom varje dag och kom dessutom in till kliniken några gånger varje månad för att kontrollera sina progesteronvärden. Av en slump var det ett antal kvinnor som inte hade ägglossning under minst en av de menscykler som de deltog i studien. Det märkes väldigt tydligt att deras besvär försvann under just den här cykeln.

Nästa steg som Torbjörn Bäckström tog var att ge kvinnor med PMDS hormonsprutor som gjorde att deras ägglossning hämmades, och att deras produktion av östrogen och progesteron upphörde. De här sprutorna innehåller ett hormon som kallas GnRH (gonadotropin releasing hormone), och används idag framförallt hos män med prostatacancer för att hämma testosteronproduktionen. Tidigare var det också en inte helt ovanlig behandling för endometrios. Även här kunde han övertygande visa att om kvinnorna behandlades med dessa hormonsprutor så blev de symtomfria. Parentetiskt kan man ju undra varför han inte slutade forska efter den här studien, här hade han äntligen hittat en bra behandling. Problemet med dessa sprutor är bara att man kommer i ett slags medicinskt klimakterium och får biverkningar med svettningar, vallningar, sköra slemhinnor och smärta vid samlag. Vi använder hormonsprutorna fortfarande, men bara ytterst sällan idag, och bara om man provat allt annat. Dom fungerar fortfarande bra som behandling, men det är få patienter som är vill prova.

Den naturliga tanken därefter var förstås att prova p-piller. P-piller verkar ju genom att hämma ägglossning, så det borde också kunna fungera som behandling. Men riktigt så blev det inte. Kvinnorna med PMDS blev visserligen lite bättre, men effekten såg mest ut som den effekt man kan få av placebo, och deras symtom blev mer utspridda över hela cykeln. Sannolikt berodde den sparsamma effekten på att p-piller visserligen hämmar ägglossning, men samtidigt återför ganska höga koncentrationer av både syntetiskt östrogen och gestagen.

Det nästsista beviset för att progesteron är inblandat kom i ett antal kliniska prövningar där han gav olika kombinationer av östrogen och gestagen (eller kroppseget progesteron) till kvinnor som kommit i klimakteriet. Behandlingarna utformades så att dom efterliknade en vanlig menscykel, dvs de första två veckorna av varje behandlingscykel åt kvinnorna bara östrogen och de två följande veckorna en blandning av både östrogen och progesteron. Väldigt tydligt kunde han visa att kvinnornas psykiska symtom försämrades när de kom in i den fas där progesteron också gavs.

Senare har jag och min doktorand Birgitta Segebladh gjort om Torbjörns hormonbehandlingsstudier, men på kvinnor med PMDS. Birgitta visade att om man först tar bort allt hormon från kvinnor med PMDS (med hjälp av hormonsprutor) och sen ger dom bara östrogen, eller en kombination av östrogen och progesteron, så är det bara när dom får kombinationen med progesteron som symtomen kommer tillbaka.

Slutligen, Torbjörn gjorde också en fantastiskt fiffig studie på 80-talet som jag brukar berätta om när jag träffar någon som tror att PMDS är ett påhitt av läkemedelsindustrin, eller något man lärt sig av sin mamma. Han bad en stor grupp kvinnor som väntade på att få sin livmoder bortopererad att föra dagbok över hur dom mådde. Ingen av dessa kvinnor hade någon allvarlig anledning till operationen, vilket betydde att deras äggstockar skulle lämnas kvar. Och se, trots att menstruationerna försvann efter livmoderoperationen så fortsatte kvinnorna att ha sina PMDS besvär kvar.

Torbjörn har gjort annan viktig forskning kring PMDS, jag återkommer till det.