Blir man deprimerad av hormonella preventivmedel? Det är en berättigad fråga efter att den danske forskare Öivind Liedegaard i veckan publicerade en artikel i JAMA Psychiatry som beskriver en ökad risk för depression, eller åtminstone ökad användning av antidepressiva läkemedel, med i stort sett alla typer av hormonella preventivmedel. Störst risk var det om man använde p-plåster eller p-ring.

Mitt svar är att jag inte vet. Vad jag däremot vet är att vissa kvinnor kan må dåligt av sina p-piller; man kan bli irriterad, arg, orolig och uppleva humörsvängningar. Att jag vet det beror på att vi har gjort en klinisk prövning där kvinnor lottades till p-piller eller placebo. Kliniska prövningar där man använder placebo har ett högt bevisvärde.

Om man verkligen kan må så dåligt att man blir deprimerad och behöver använda antidepressiva läkemedel, vet jag fortfarande inte. Anledningen till att jag inte vet är att epidemiologiska studier på preventivmedel är oerhört svåra att dra slutsatser från. Det finns många störfaktorer i studierna och jag tänkte ge några exempel på hur olika resultat kan bli beroende på var och hur man gör sin studie.

Vi kan börja med Sverige. För några år sedan undersökte en grupp forskare från Linköping om kvinnor som använde hormonella preventivmedel också hade en ökad risk för att behöva antidepressiva läkemedel. Dom kom fram till att det inte fanns någon risk för kvinnor som använde kombinerade p-piller (det vi i dagligt tal kallar för p-piller), men däremot en ökad risk för kvinnor som använde mellanpiller (dvs cerazette). Resultaten från Sverige skiljer sig alltså från de danska resultaten.

I Finland kunde man visa att kombinerade p-piller var förenat med en ökad risk för att få alkoholproblem, medan studier från USA, Tyskland och Australien alla har visat att kvinnor som använder p-piller har en minskad risk för depression. Den australienska studien följde dessutom kvinnor över tid och kunde visa att under de perioder som kvinnorna använde p-piller var de mindre deprimerade än under de perioder som dom inte använde p-piller.

Tror jag på någon av dessa epidemiologiska studier? Njae, egentligen inte. Jag tror att dom har mätt något annat, något som inte har med de hormonella preventivmedlen att göra. Jag tror dom har mätt något som har med kvinnorna att göra.

Epidemiologisk forskning på preventivmedel är svårt att dra slutsatser från. Kvinnor kan nämligen själv välja hur dom vill göra; man kan välja att använda ett hormonellt preventivmedel, eller man kan välja att inte göra det. Om man inte använder ett hormonellt preventivmedel så kan det bero på olika saker som att man istället använder kondom, spiral, eller någon annan icke-hormonell metod. Eller att man inte har något behov. Eller att man planerar att skaffa barn. Men det vet inte forskarna, dom jämför bara användare med icke-användare.

Man vet inte heller vad som är hönan och ägget. Kanske är det så att de finska kvinnorna med alkoholproblem gärna använde just kombinerade p-piller för att minska risken för blödningstrassel (det är nämligen en av riskerna med att dricka för mycket), eller kanske dom verkligen, verkligen inte ville bli gravida i den livssituation dom befann sig i och därför valde ett av de mest effektiva preventivmedlen. Eller att de svenska kvinnorna som hade ångest och depression hellre valde cerazette än kombinerade p-piller för att slippa oroa sig för risken att få blodpropp.

Hur vi väljer preventivmedel spelar också roll. I Sverige finns tex ett tydligt mönster där de unga kvinnorna i tonåren oftast startar med kombinerade p-piller, byter över till andra hormonella preventivmedel, som tex mellanpiller, när de kommer upp i 20-års åldern, för att slutligen i högre utsträckning gå över till spiral när de fyllt 30 år. Vi väljer också metod utifrån vem vi är; har man svårt att komma ihåg att ta piller varje dag kanske man väljer ett preventivmedel som man inte behöver komma ihåg. Det kan vara en förklaring till att p-plåster och p-ring sticker ut i den danska studien, för någon hormonell orsak till att dom skulle göra det kan åtminstone jag inte komma på.

Sen finns det också en störfaktor i preventivmedelsforskning som brukar kallas ”friska överlevare”. Den kan sannolikt förklara majoriteten av studierna som visar att man mår bättre med kombinerade p-piller än utan. Friska överlevare är nämligen kvinnor som mår alldeles utmärkt på kombinerade p-piller och därför fortsätter att använda dom. Kvinnor som fått humörbiverkningar har redan slutat och kommer alltså att finnas i kontrollgruppen. 

Sammanfattningsvis finns det skäl till att ta epidemiologisk forskning kring preventivmedelsanvändning och kvinnors psykiska hälsa med en nypa salt. När vår placebo-kontrollerade studie publiceras tänkte jag berätta lite mer om våra egna resultat. 

Skovlund, C. W., Morch, L. S., Kessing, L. V., & Lidegaard, O. (2016). Association of Hormonal Contraception With Depression. JAMA Psychiatry. 

Poromaa, I. S., & Segebladh, B. (2012). Adverse mood symptoms with oral contraceptives. Acta Obstet Gynecol Scand, 91(4), 420-427.

Wirehn, A. B., Foldemo, A., Josefsson, A., & Lindberg, M. (2010). Use of hormonal contraceptives in relation to antidepressant therapy: A nationwide population-based study. Eur J Contracept Reprod Health Care, 15(1), 41-47. 

Toffol, E., Heikinheimo, O., Koponen, P., Luoto, R., & Partonen, T. (2011). Hormonal contraception and mental health: results of a population-based study. Hum Reprod, 26(11), 3085-3093.